Det här skrev jag på våren 2002 när jag fått nog av assistansfirman som skötte om min assistans. Trots att de knappt gjorde ett dyft så höjde de priset för sin obefintliga insats så att hela höjningen av assistansersättningen hamnade i deras fickor. Intet blev kvar till assistenternas löner. Numera sköter jag själv om min egen assistans.


Profithungriga assistansfirmor

Intet ont anande blev man som nyskadad, fortfarande sängliggande, "infångad" av den stora, välvilliga assistansfirman som utlovade guld och gröna skogar och utomordentlig assistans. Eftersom den t.o.m. med namn och allt var knuten till led 2 i landstingets vårdkedja för ryggmärgsskadade fick firman mitt förtroende och allt flöt på fint. Jag flyttade hem och fick hjälp av bra assistenter. Så långt var det inga problem. Egentligen var det inte några större problem med själva assistansen heller utan det mesta fungerade hyfsat med schemaläggning, vikarieanskaffning osv. Problemen som så småningom kröp fram var av en helt annan art. Det visade sig att firman inte hade någon som helst personalpolitik utan helt var inriktade på "Mammons" lagar. Mina duktiga assistenter som ställde upp i vått och torrt fick inte den minsta gnutta uppskattning för det. Knappt ett tack när de löste en knivig situation, förvägrades förskott de få gånger de behövde det, när deras risiga lön tog slut i förtid. Hur risig den var förstod jag inte från början. Efter att ha konfronterat firman och kört huvudet i väggen så sa jag upp kontraktet och gick halva vägen mot egen assistans.

Jag tog själv över personalansvaret men valde pga olika orsaker att lägga ut det löneadministrativa på en annan sk. assistansfirma. Även de skulle givetvis ha sig en peng men dock lite mindre än den första vilket innebar att mina assistenter kunde få en liten löneförhöjning. Trots detta så hamnade mina assistenter inte på några skyhöga löner så när staten höjde assistansersättningen den 1 januari i år med 7 kr blev jag glad över att kunna höja assistentlönerna. Men tji fick jag! Den sk. assistansfirman åberopade helt plötsligt höjda administrationskostnader och höjde sin avgift med ungefär motsvarande summa. Lite märkligt eftersom de endast sköter om lönerna och jag resten. Vari dessa ökade kostnader bestod fick jag inget vettigt svar på så jag gjorde det som jag borde ha gjort för länge sen - gav dem kicken och ska nu snart stå på egna ben. Hur det sen blir får framtiden utvisa men en sak är i alla fall säker och det är att de pengar som dessa firmor roffat åt sig nu kommer att hamna där de bör vara dvs. på assistenternas konton.

Efter snart 6 år i den belägenhet jag idag befinner mig i så har jag kommit fram till att dessa firmor många gånger dränerar assistansbranchen på kompetent folk med sin obefintliga personalpolitik och jakt på pengar. De som ändå väljer att jobba med det här stannar sällan kvar en längre tid och letar hela tiden efter nåt bättre. Visserligen är statens bidrag inte särdeles frikostigt och nån höglönekategori blir det väl aldrig men fan ta om dessutom giriga assistensfirmor (och kommuner) ska utarma det hela ännu mer. När de sedan även behandlar sina anställda som slavar slår det stenhårt tillbaka på oss assistansbehövande med sämre levnadsvillkor som följd. Jag har fått nog!

Utspytt av: Pasi Talikka

Denna "åsiktsyttring" finns även publicerad på 2 andra ställen på Internet:

Lanternan.nu
Tetror.com (under"Artiklar")